Det blev två härliga ridturer i helgen. En tillsammans med Lena då vi galopperade en del där vägens underlag tillät. Dessvärre kändes min dam lite kantig och stel i högergaloppen och jag började givetvis bekymra mig omgående. Hon är ju gammal ändå… Inget som hon gärna erkänner själv men ändå. Fast när jag rannsakar mig själv finns det en drös andra möjliga förklaringar till att galoppen inte flyter på. Högergalopp har hon ju alltid haft lite svårare för och nu när vi inte haft möjlighet att träna den på volt på ett bra tag så är det klart att hon tappar lite styrka. Ridbanan har inte varit ridbar på ett bra tag nu och det dröjer nog dessvärre ett tag till. Om den ens blir ridbar alls, det beror liksom på mängden nederbörd det där. Jag håller tummarna för en varm och torr sommar.
En annan möjlig anledning kan vara att hon inte käkat sin Gurkmeja på kanske två veckor. Brukar vanligtvis ge henne gurkmeja varje dag och när den tar slut blir det ett naturligt uppehåll på en till två veckor. Jag har nämligen läst att man ska lägga in såna uppehåll lite då och då för att kroppen inte ska ”vänja” sig för mycket vid att den finns där. Ja ja, nu käkar hon i alla fall både gurkmeja och nyponskal, allt för att tanten ska hålla i många år till.
Nåt annat som skulle kunna ställa till det är att det är lite löst i hagen och att jag skruvat ur broddarna. Hur än det är så påverkas rörelsemönstret av båda delarna och spänningar kan uppstå i början innan kroppen vant sig.
Det beror alltså inte på att hon är gammal och utsliten! Punkt slut!
På söndagens ridtur tillsammans grannen blev det mest skritt på grund av det förrädiska underlaget där vi red, mjukt och risk för tjälhål. En vända i klätterbacken gjorde dock att flickorna fick jobba lite ändå för brödfödan.
Våren är i alla fall kommen och löpankorna Albert och Herbert, som själva inte vågar ta steget ut i friheten, blir varje dag utkastade i sin lilla rastgård vars dörr står på vid gavel. De har därför möjlighet att röra sig fritt på gården. Trots sin rädsla tror jag att pojkarna uppskattar den friska luften, solen och att knapra av gräset. Den ena av dem såg dessutom ut som om han tänkte försöka förföra vår vita Houdan-höna Fröken Fluff häromdagen. Hon gillade inte hans uppvaktning nå vidare. Annars går pojkarna sida vid sida och kvackar lite lätt, de ser ganska dumma ut.
Knäppte närbild på en av kaninungarna också, gullig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar