Dr Garlic

Den där Garlic

Har ju inte så himla mycket att göra just nu och tyckte att det väl är dags för en presentation av pållarna. Först ut är den som kom först in, om man säger. Han är visserligen utlånad nu och bor i Västernorrland där han lever livet som ridhäst.

Dr Garlic, som han egentligen heter är en varmblodstravarvallack född 1996. E: Self Confident (som tydligen var en riktig mördarhäst) och U: Nice Michelle, UE:Tibur.

Garlic såg jag första gången när han var 2 år och han var den absolut fulaste häst jag nånsin sett. Han var liten och tanig och hans lilla huvud dominerades av ögonen som var stora som biljardbollar. Kaxig var han också. Stod installad i en hörnbox mellan två fullvuxna hingstar och Garlic högg i gallret så det dånade. Nä, fy fan vilken tur att jag inte äger den där, var min spontana tanke.

En tid senare, Garlic var då fyra år, var jag helt hästlös och på jakt efter en ny häst. Ägaren till Garlic tyckte att han skulle passa mig jättebra. Själv var jag skeptisk… Garlic var ung och obildad och egentligen var det en kallblodstravare jag ville ha. Blev dock övertalad att låna honom en tid, jag kunde ju alltid lämna tillbaka honom om jag inte gillade honom. Och det vet man ju hur sånt slutar. Givetvis med köp. Garlic hade vid det laget växt i sina gigantiska ögon lite bättre och var inte ful längre, men valpig. Vilket han fortsatt att vara genom åren.

För Garlic är den nyfiknaste häst jag träffat. Pillar på allt, vill vara med och kolla in vad man gör HELA tiden. Han är anledningen till att mitt hår började gråna i förtid, med alla sina hyss och påhitt. Flertalet gånger har han ägnat sina nätter åt att metodiskt plocka ned väggen mellan sin box och Sagas. Han har även lyckats skruva bort lampskyddet i plast som suttit över glödlampan i hans box. Inte en, utan två gånger. Denna har sedan dess alltid varit insmetad i illasmakande gucka. Samtliga plasthattar på rörstolparna i hagen har han också plockat bort och tuggat på så de sett ut som tillplattade, spruckna fat istället. Hur många täcken han slaktat har jag tappat räkningen på. Jadu, det finns massor att berätta… Som tur är har han aldrig varit annat än vänligheten själv ändå. Trots att vissa travmänniskor förskräckt backat när jag berätta vem som är hans far. Self Confident var tydligen en mycket argsint och lömsk häst och ska ha nästintill dödat sin skötare en gång. Garlic har aldrig haft några tendenser till elakheter som tur är.

Han är mer som en hund än en häst. En knähund. Skulle gladeligen suttit i ens knä och blivit kliad på om han fått möjligheten. Tack vare sin nyfikenhet har han alltid varit väldigt trevlig att ha att göra med. Det har alltid gått att locka med honom på det mesta och har nåt varit läskigt har ändå nyfikenheten till slut tagit över handen. Men pga sina hyss och sitt impulsiva handlande har han också varit lite klurig att rida. Godhjärtad och snäll, men, helt plötsligt har det prasslat nånstan eller han har sett en vägpinne i ögonvrån och explosionen har varit ett faktum. Trots det så har jag ridit honom både barbacka och bettlöst utan några större problem. Tack vare sitt underbara hjärta har han alltid gjort sitt bästa, även om det blivit lite fel ibland.

År 2001 råkade jag dock köpa Saga, och i och med att barnen började komma till världen fanns det inte längre tid till att ha två hästar i kondition i mitt liv, Garlic har dessutom alltid varit sådan att han måste ridas kontinuerligt, helst varje dag, för att fungera ordentligt . Så, efter att Garlic bara knatat runt som sällskapshäst här under några år fick han flytta till Fränsta där Olina rider och tränar honom.

Garlic är verkligen one-of-a-kind och till och med min hovslagare pratar om Garlic och skrattar och skrockar lite över denna personliga häst. För jag tror att alla som träffat honom sett att där, innanför de stora vidöppna ögonen, bor en riktig personlighet med, en för hästar, tankeverksamhet utöver det vanliga.

När jag alldeles nyss fått hem honom

Garlic på språng

Välförtjänt bete efter en långritt på tio mil 2004