Hemkomsten

När vi svängde in på infarten till vårt hus natten mot lördag, lagom trötta och slitna efter den långa resan, tindrade en hel hoper med ljus åt oss längs med infarten. Vackert och stämningsfullt och det gjorde oss lite mindre trötta.

Tobbe knatade in i huset först och jag kom efter, bärande på en halvsovande liten tös. Hörde hur min make från köket utbrast: Men va i helvete! Och förstod att den lugna och välkomnande atmosfären utomhus inte riktigt hängde med hela vägen in i huset om man säger…

För där inne hade några lustigkurrar varit så vänliga att möblera om åt oss. Det var rent och städat, men gummistövlar gungade från gardinstängerna, matbordet stod prydligt i köket och upptog i stort sett varenda millimeter av det. I matrummet hade barnens lilla bord och små stolar ställts fram och i vardagsrummet var stolar, lära-gå-vagn och dockvagn staplade i ett högt torn. Spännande!




I sovrummet var det bäddat med ballonger under täcket. Men vad gjorde väl det, ballonger är sååå mycket lättare att sopa undan från lakanet än sand! Trust me! Jag har provat båda…
På sänggaveln stod en flaska bubbel och en skål med godis. Lovely!

Pricken över i:et var när Tobbe skulle tvätta händerna. Med ketchup visade det sig…

Tack mina tokiga vänner för att ni gjorde så att vi fick garva när vi kom hem! He he, ni är allt för härliga!

Vill givetvis också passa på att tacka min underbare far som var så vänlig att bjuda med oss på denna resa. Ett oförglömligt och underbart minne för livet.

Och tack till mamma som så tålmodigt och snällt hjälpt till med våra telningar så vi kunnat smita ut på lite egna äventyr emellanåt.

Broder Pär och brorsdöttrarna Julia och Matilda har inte varit sämre de heller. Hjälpt till med ungarna när de varit trötta och gnälliga och ställt upp och lekt och roat barnen i det oändliga. Guld värt!

Tack också till alla snälla häst-, kanin-, hus-, höns-, katt-, och hundvakter. Utan er hade vi ju varit tvungna att stanna hemma! Pusselipuss!

Nu över till nåt tråkigt…
Vi har förlorat vår Houdan-tupp Houdini.
I måndags kväll när jag räknade in hönsen saknades det två individer: Houdini med frugan Doris. Tog på mig pannlampan och började söka av ägorna i skumrasket. Hittade till slut Doris som satt och kurade på en jordhög, men av Houdini fanns inte ett spår. Inte kom han tillbaka igår heller så vi skyndade oss att leta efter honom medan det fortfarande var ljust. Hittade en hel hög med Houdini-fjädrar i skogsbrynet… Så Houdini verkar ha sett dagens ljus för sista gången och förmodligen går det nu omkring en vädigt mätt och nöjd räv någonstans i skogarna.

Mycket trist! Än mer trist blir det med tanke på att det är förbannat svårt att föda upp renrasiga Houdan-kycklingar med en avelsgrupp som består av en endaste höna… Får se om vi får tag på avelsägg till våren som vi kan lägga under nån av Hedemororna. Kruxet är att Houdan är en rätt ovanlig ras i detta land så det kan visa sig vara lite svårt. Jag håller dock tummarna, gillar ju de där punkarhönsen!