…gjorde jag inga alls i helgen… Däremot älgade jag omkring rätt bra ändå. Var ju äntligen dags för tjejmilen. Redan på fredan så hoppade Lena, Linda, Lotta och jag på bussen för vidare färd till huvudstaden och det väntande hotellrummet. Väl framme skyndade vi oss iväg för att hämta ut vår nummerlappar och efter det passade vi naturligtvis på att shoppa lite. När vi kände oss nöjda med det blev det en snabbvisit på hotellrummet innan vi älgade iväg för att leta nånstans att äta middag. Tyvärr fick vi älga på rätt länge innan vi kom fram varför vi fick äta rätt snabbt för att hinna älga vidare till bion som vi köpt biljetter till. Det blev under dagen ett jäkla springande fram och tillbaka. Och då menar jag inte att vi promenerade i maklig takt utan det var mer i fart av Powerwalk hela tiden. Vi hade därför redan motionerat oss rätt bra när det slutligen blev lördag och dags att gå (jodå vi gick dit också…) till start. Efter loppet gick vi tillbaka… Sen, på kvällen, gick vi ut och letade efter restaurangen vi bokat bord på. Den hade flyttat… Så då fick vi gå lite till… Så förutom själva loppet så fick vi nog någon mil extra i bena denna helg.
Så jag kan nog tala för oss alla när jag säger att vi kände oss rätt möra i våra ben igår. Och fötter. Och höfter. Men själva löpandet gick bra och jag tror att vi alla var nöjda med våra prestationer. För egen del gick jag i mål några minuter snabbare än jag hade räknat med. Hastigheten överlag under loppet var snabbare än vanligt. Det var roligt, och jobbigt och väldigt mycket folk. Under de 10 km som jag sprang spanade jag in otaliga rumpor. Rumpor i alla möjliga former och storlekar gungade förbi, breda, långa, gigantiska, små, fasta, sladdriga, bulliga och en och annan troslös. Mycket underhållande.
I matväg hade vi tur som i dagarna två fick möjlighet att avnjuta delikata måltider. Sushi, pasta, fisk och magnifik efterrätt. Att jag sen fick huvudvärka à la migrän när det vankades drinkar och klubbliv på lördagkväll var ju inte så roligt. Snälla Lena fick eskortera en illamående stackars Anna tillbaka till hotellrummet. Trots en relativt tidig kväll utan stora mängder alkohol och sovmorgon till 9 så hade jag fortfarande huvudvärk på söndagen. Förbaskade skalle!
Nu är helgen över och vi har redan börjat se fram emot nästa Tjejmil. Då ska vi springa ännu snabbare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar