Kallblodig mördare?

Blodtörstiga Anna...

Japp, det är jag det!

Reaktionerna när jag berättar om mina kaninslaktarplaner är minst sagt olika. Vissa anser att jag tänker helt rätt. Nån säger med beundran i rösten att jag är häftig. Vissa utstöter nåt sorts mmm-ljud och säger: kanin är gott!

Sen finns det de där andra… De som tittar på mig med en blandning av avsky och förfäran i blicken. Som tycker att jag är grym och att det är hemskt. Dessutom ser jag i deras blickar att de tycker att jag är konstig.

Jag tycker fenomenet är mycket intressant då de flesta av dessa reaktioner har uppstått i lunchrummet på jobbet. De flesta sitter då och smaskar i sig av sina köttfärsbiffar eller ost & skinksallader. När jag lite försiktigt frågar om de inte tycker att det är bättre att äta kött från djur som man vet haft ett gott liv än att äta kött som man köpt i butiken (och åsyftar naturligtvis den animaliska produkt som ligger på skeptikerns egna tallrik) och inte vet ett dugg hur de levt sitt liv så blir svaret: Men kaniner är ju så SÖTA!
Ehhh… jaha..? Och logiken i det är….?

Är det alltså mer legitimt att leva ett gott (och långt) liv om man är söt? Eller är det bara en tankevurpa hos de som uttrycker sig på detta dubbelmoraliska sätt?

Jag hoppas det. På tankevurpa alltså.
Samtidigt är jag ändå rätt övertygad om att detta dubbelsidiga sätt att se på saken kommer att fortsätta. Kommer att spridas ner i generationerna så att folk till slut inte alls kan sätta samman biffen på den egna tallriken med att ett djur fått sätta livet till.

För de som anser att det är hemskt och grymt att döda kaniner för att äta upp dem tycker också att det är hemskt att barn får vetskap om denna grymhet. Men varför då? Det torde inte vara någon hemlighet att naturen och världen ser ut som den gör: Vi äter kött. Kött är djur. Så är det bara.

Då är det väl bättre att barnen får ta del av detta som den naturliga sak det egentligen är. Så här är livet, liksom. Sen är det upp till oss förståndiga (?) vuxna att få barnen att inse att man kan påverka för köttdjurens väl och ve genom att välja att äta upp såna som har haft ett bra liv. Den egna kaninen hemmavid torde, om allt gått rätt till, ha haft det betydligt bättre än ett industriuppfött djur med allt vad det innebär. Trånga ytor, för kraftigt foder vilket ger för kraftig tillväxt där skelett och leder inte orkar med tyngden, djur som aldrig får se solen eller känna gräsets doft. DET tycker jag är grymt! Inte att döda den lyckliga, nöjda, inte ont anande kaninen. som trots sin oerhörda söthet inte lider när den väl är död.