Djurannonser jag dock ofta hakar upp mig på är hundannonserna. Jag undrar ofta hur seriösa vissa hundfolk egentligen är? För oerhört ofta läser jag om blandisar till salu, ”mixat och klart”. Missförstå mig rätt, jag har verkligen inget emot blandrashundar. Det är blandrashundsaveln jag tycker inte verkar helt genomtänkt alla gånger. Visst, det finns de som råkat ut för misstag, förrymda hundar eller en snabb kärleksstund under ett obevakat ögonblick. Det kan jag köpa. Det finns också de som medvetet blandar (närlbesläktade) raser för att få fram bra hundar till en särskild arbetsuppgift, draghundar exempelvis. Köper jag också.
Däremot verkar det vara oroväckande många som avlar på sina hundar ”bara för att”. Och blandar sorter lika lättvindigt och vårdslöst som en annan blandar grogg, ungefär. Hur många av dessa har egentligen kollat upp den fysiska statusen på sin hund innan parning? Hur många kollar upp att den tilltänkta partnern är uppkollad? Och hur många kollar upp att den egna rasens tillkortakommanden inte är desamma som hos den hundras man valt till pappa/mamma åt de tilltänkta valparna?
Ofta blir valparna helt okej men ofta hade det lika gärna kunnat bli lite hur som helst.
Läser ofta annonser om blandisvalpar till salu där det inte står en stavelse om vilka hundraser som är inblandade. Som hundköpare antar jag att det kan vara rätt relevant om det är Chihuahua-Papillon blandis eller Sankt Bernhard-Leonberger liksom…
Jag kan inte heller låta bli att fundera över hur engagerad man är som hundägare och uppfödare om man inte kan stava till den egna hundens rasnamn! Chivhavha är bara ett exempel bland många.
Synd att vår Rådesjan Ridchbäck inte har nån livmoder kvar annars kanske man hade skaffat smått. Finns väl nån Jämthund eller nån annan hanhund i grannskapet som är sugen på lite rajraj…
Rådesjan Ridchbäck
2 kommentarer:
Åh, vilken ståtlig tösabit hon är Emma.
Hoppas ni har det bra ute på vischan.
Kram Helena
En Jak Rössel och henne hade blivit kanon!
Skicka en kommentar