Vår Vilde-katt har äntligen kommit tillbaka!! Efter nästan två månader! Vi som nästan hade gett upp hoppet om att nånsin få se honom igen! Men ikväll, när jag var till hästarna (som för tillfället går på bete hos grannen) så satt helt plötsligt vår gråe, bortsprungne misse i snåret och kurade. Inte mager eller illa medfaren på nåt sätt men däremot lite skygg. Men när jag lockat på honom en stund med den mjukaste kärleksfullaste röst jag kunde uppbringa, så kom han fram och, på äkta Vilde-manér, stångade mig på näsan.
Nu sitter han bredvid mig och stryker sig mot skärmen på min laptop. Det är nästan lite overkligt!
Nu har han utegångsförbud några dagar och kommer då att skämmas bort med skinka och annat smaskigt, han kommer aldrig mer att vilja lämna oss!
1 kommentar:
Vad fantastiskt underbart att er kisse återvänt. Fasen vad jag vet hur det är att ropa kväll efter kväll efter bortsprungna katter (eller mina var ju inte bortsprungna fick jag veta när mamma och pappa erkände för mig när jag blivit äldre, dom hade flugit till katthimlen). Hoppas att allt är bra med er.
Kram Helena E
Skicka en kommentar