Brrrr, idag visar termometern på -25 grader och med det antar jag att jag får ge upp mina planer på att ta med mig vovvan och prova sparkföret. Är det så här kallt vill man inte vara ute långa stunder i taget och Emma-vovve vill garanterat inte sätta en endaste tass utanför dörren idag. Blir till att tvinga ut henne för att göra sina behov.
Ute i hagen går hästarna med ångande andedräkt och det klirrar i pälsen när Tor rör sig pga istapparna i hans hårrem.
Vattnet i baljan fryser och det går åt en hel del jobb att tina upp och hålla efter så att hästarna hela tiden har möjlighet att dricka. Mycket hö går det åt också när det är så här kallt. Det är mycket jobb med hästar, helt klart.
Efter en titt på höskullen häromdagen var jag dessutom tvungen att fälla några besvikna tårar. Den bedrövligt fuktiga väderleken hela hösten har nämligen gjort att yttersta lagret av allt hö nu är täckt av ett fint vitt ludd. Mögel! Inte ett ord man vill behöva använda i samma mening som hö, men så är det. Förhoppningsvis har höbuntarna under klarat sig och tur i oturen att jag inte fick hem så mycket hö som jag hade tänkt i somras. Brukar vanligtvis täcka över höet med ett rejält lager odlingsväv men i somras var jag gravid och tjock så det blev inte av att täcka över höet på skullen. Som tur är täcktes ett annat parti hö över och har klarat sig från mögel och än så länge äter hästarna av det.
Som grädde på moset har Tor drabbats av mugg pga leran i hagarna. Och med den behåring han har begåvats med på benen är det inte lätt att hålla rent. Funderar på att raka bort alltihop för att bättre komma åt. Men jag antar att Tor inte lättvindigt går med på ett dylikt tilltag. När han blir skraj för nåt tar han nämligen till sjappen. Han springer dock inte, utan går, med långa bestämda kliv och bekymrad blick. Flertalet gånger har han gjort så och i sin (inte så vilda) framfart demolerat både haggrindar och boxdörrar. För när Tor går, då går han...
Nåväl. Senaste tidens elände med hästeriet gör att jag för tillfället allvarligt funderar på att helt och hållet sluta med hästar. Den lilla tid av nöje jag hinner med i form av nån liten ridtur då och då står liksom inte i proportion till allt arbete jag lägger ned. Suck. Fast, känner jag mig själv rätt så försvinner min negativa syn på det hela för en stund igen, bara jag får avnjuta en timme på hästryggen. Brukar vara så.
3 kommentarer:
Håll ut bara! Det vänder så småningom, fast man har svårt att tro det i bland. Vi har haft upp till -29 och då vill inte åsnorna kikas ut genom stalldörren ens. Tänk på mig som ska hålla vatten åt elva stycken. Brukar kännas en aning bättre om man vet nån som har det värre. Gör sista svängen till djuren vid tolvsnåret. Försöker (förgäves!)intala mig själv att det är ju i alla fall vackert med all snö och stjärnorna på himlen, när jag pulsar fram med tjockmagen bärandes vattenhinkar.
Ja, fast det är ju det där ständigt dåliga samvetet också. Oavsett vad jag gör eller inte gör så är det nån stackare som jag har dåligt samvete för. Rider jag får jag dåligt samvete för att jag inte motionerat hunden istället. Motionerar jag hunden får jag dåligt samvete för att jag inte städat åt hönsen. Och så där går det runt. Blääää!
Jag tycker att du är bra iaf vare sig du rider eller städar åt hönsen (så länge det bjuds på kaffe i stugan vill säga;)
puss puss
engbergl
Skicka en kommentar