Sommar och sol och hästskit i hagen

Dagarna rullar på och min semester börjar obönhörligt lida mot sitt slut. Men än har jag en veckas ledighet kvar och än så länge har sommaren och semestern varit underbar. Övervägande vackert väder och våra barn har haft kompisar alldeles nästgårds genom ett par sommargrannar och deras tre barn. För första gången har våra barn kunnat promenera till sina kompisar. De har verkligen haft roligt! Även vi vuxna har umgåtts. Fiskat och grillat och ätit underbara surströmmingar.

På djurfronten så växer alla kaninungar så de knakar och lilla Sotnos-kaninen har, för bara några dagar sedan, fått sin andra kull ungar för i år. Sju styckna varav sex ännu är vid liv. Snövit, den värdelösa kaninmamman som vi ska ta bort, har blivit riktigt gosig och när hon befinner sig i sin sommarhage om dagarna ligger Axel gärna i hagen bredvid Snövit och kliar henne. Gissar att vi kommer möta på motstånd den dag det är dags att slakta henne...

Kycklingar har vi fått i flera omgångar och av alla dem är det bara två som vi har kvar. Resten har vi sålt. I morrn väntar vi oss ytterligare en kläckning men två hönor har konkurrerat om samma rede så vete tusan hur det kommer gå. Vet att i alla fall ett ägg är bortom all räddning...

Wyandotte-kycklingen med det dåliga benet fick gubben ta bort häromdagen. Då kunde den inte längre gå. Konstigt, från början haltade den bara lite lätt men i takt med att den växte blev benet bara sämre och sämre. Som om det inte fanns nån stadga i det. Tre Wyandotter kvar... De tre som är kvar börjar dock visa lite vad vi kan vänta oss när det gäller fjäderdräkten. Synd på den ena som har felaktig kam bara.

Börjar bli rätt fin!

 Houdanerna har växt till sig ganska bra. De ser alla lika ut och jag kan inte avgöra vilka som är tuppar eller hönor. Kanske alla är av samma kön, vem vet... Fina är de i alla fall!

Dålig bild på Houdanerna, men de är svåra att fånga på kort

I går red jag Sagan också. Och för första gången sedan hältan red vi i lite terräng. Tidigare har vi hållit oss på plana vägen. Men även terrängen gick bra och Saga kändes stark och mjuk. Mitt oroliga hjärta börjar lugna sig en liten aning och kanske kan jag slutligen tro att hältan bara var nåt tillfälligt. Vi provade även att galoppera lite. Vänster var förunderligt rund och samlad och även om högern var mer flack och spretig så tyckte jag den kändes helt okej den också. Min fina Saga! Lika pigg och samarbetsvillig som alltid.

En av ankorna skadade sig igår och eftersom vi bara har två och det är tydligt att de inte klarar sig själva så hade vi två val: antingen nacka båda två, eller försöka laga den som var trasig. Gubben har tillbringat dagen i väntrummet hos veterinären i väntan på att de skulle kunna hjälpa ankan. De skulle de kunna men det skulle bli oerhört dyrt då de skulle bli tvungna att beställa hem specialgrejor för att kunna söva honom. Han fick följa med hem igen och nu har vi sprejat på blåspray och hoppas på att han läker ihop av sig själv. Han har fått ett sår på ena benet. Vad som hänt har vi ingen aning om. Eftersom risken är stor att vår anka inte klarar sig så lyckades gubben skaffa en ny anka. Så för tillfället har vi tre. Drakar, alltså hanar, alla tre...

Vår Vilde-katt har äntligen kommit hem också efter att ha varit borta länge. Jag hittade honom hos grannen när jag var och vattnade hästarna på betet. Även denna gång ( han brukar ju försvinna lite då och då) trodde vi att vi aldrig skulle få se honom mer. Men nu är han hemma.

Bland odlingarna så växer ogräset högt. Men även bondbönorna! Vitlöken är det snart dags att skörda och även potatisen ser ut att växa skapligt. Den potatis jag satt i hink är säkert färdig nu. Blir smaskens till lite surströmming.

Bondbönor