Solen, ljuset, livet

Det har varit en underbar helg! Solen har strålat från en klarblå himmel och jag har fyllt på energi i massor mest hela tiden. Små vardagliga glädjeämne som gjort att jag fått, inte bara sol i ansiktet, utan även sol i själ och hjärta. Underbart.

Sonen har dock tillbringat flera dagar i Dåasen tillsammans med sin morfar och morbror. Saknaden har varit stor men samtidigt har vi haft möjlighet att ägna oss åt Ida. Hon som lätt hamnar lite i skymundan annars har fått åtnjuta sina föräldrar helt på egen hand. Men, hon längtade väldigt efter brorsan hon också. Nu är pöjken äntligen hemma igen och jag snosar pojknacke för allt jag förmår.

Redan på fredagkväll började helgens trevligheter genom att vi blev bjudna på fredagstacosmys hos familjen Engberg/Nordström.

På lördag morgon var det 21 minusgrader och klart. Så snart solen började värma begav sig jag och Lena, som lånat snälla grannens lilla fläckiga ponny, ut på ridtur i skogen. Det var kallt och varmt och solen sken och fåglarna kvittrade och hästarna var glada och spralliga och Saga tyckte allt var så lattjolajban en stund att hon hoppade på stället. Glädje rakt igenom.

Efter lite korv och fika så sadlade jag Svea (som hade svällt ut så jag knappt fick igen sadelgjorden alls trots att jag använde mig av de yttersta hålen) och hivade upp Ida. Eftersom Svea är så fruktansvärt snäll så fick Ida rida utan ledhjälp och fick därmed prova på att styra, stanna och starta helt själv. Gick som smort och Svea skötte sig exemplariskt hela tiden (som vanligt). Ida fick till och leda Svea ut i hagen igen sen.

Ida och Svea

På kvällskvisten var det meningen att vi skulle bada tunna med grannarna. Premiärdopp i en helt ny iordningställd tank som tidigare använts på mejeriet innan det la ner. Men det tog en evinnerlig tid för vattnet att bli varmt och när klockan var två på natten och vi gick och la oss var temperaturen tydligen badvänlig. Grannarna hade visst suttit ute till 4 på morgonen…

På söndag var det lika strålande soligt väder igen och jag och granne red ut en sväng. Saga var inte lika på tårna det här gången och gick fint och lugnt och travade på i en mycket trevlig form och med riktigt härlig takt utan att jag behövde lägga mig i så mycket. Sånt gillas.

Efter ridtur var det dags att hoppa i grannarnas tunna. Varmt och gött var det och solen sken och utsikten var magnifik. Sämre stunder i livet har man haft!

Tunnan, uppvärmd och klar, med fin fin utsikt i bakgrunden

Jag känner mig lite som en ny människa efter denna härliga helg.

Inga kaninungar har det dock blivit och jag undrar om hon kanske inte är dräktig ändå… Fast hon har boat. Eller boat och boat… Hon har proppad lådan så full med hö att hon själv inte får plats där längre. Om hon inte fått några ungar till helgen blir det parning igen. Och då parar jag Sotnos också så de får ungar ungefär samtidigt. Dä blir bra, så gör vi!