Halleluja!
I vanliga fall brukar väl det faktum att alla hästarna fått skor på sig inte framkalla nån vildare lyckodans, men den här gången gjorde det det! För med tanke på hur Jasmin betedde sig vid förra skoningen så har vi gruvat oss rejält hela bunten. Jag, grannen och inte minst Hovis. För sist när han började spika i sömmen så röck hon åt sig bakbenen och måttade sen rejäla sparkar efter stackars Hovis som den här gången befarade att hans liv skulle hänga på en skör tråd.
Men tänk, vägen till en liten fläckig ponnyhästs bakskor går tydligen genom magen. Så snart Hovis började närma sig bakbenen på Jasmin så matade jag henne med lusern. Pellets per pellets. Och nån liten bit äpple ibland. Så snart Hovis släppte ner benet upphörde godsakerna att strömma till och jag tror att damen till slut insåg sambandet. Hon stod nämligen som ett litet ljus när sömmarna spikades i och nitades. Det gick fort och lätt och inte en gång sparkade hon efter Hovis.
Efteråt var både jag och Hovis (grannen fick inte vara med eftersom hon hade magsjuka) så lättade och glada att vi lovordade vårt teamwork och bestämde att vi, när vi kommit hem till våra respektive hem, skulle ta oss en bärs senare på kvällen och skåla för Jasmins bakskor. Jag drack förvisso ett litet glas vin istället, men skänkte ändå en varm och glad tanke både till Jasmin och till vår snälle Hovis som fixade skoningen så galant.
Halleluja! Alla hästar har vinterskor med snösulor och nu känner vi oss rustade för den kommande vintern. För allvarligt, den skulle väl komma nu?! De gick ju till och med ut med klass 1 varningar häromdan för att det skulle snöa så mycket. Men det bidde bara nån ynka centimeter. Inte mycket att varna för… Mer vill vi ha! (Och bara för det kommer väl snön att vräka ned non-stop till midsommar eller nåt. Den som gapar efter mycket osv…)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar