Hästar, jobb, pimpling, pensionärsvandring och finväder

Herregud vad tiden går fort när man har roligt!! Jag hinner ju inte blogga!!

Förra lördagen var det jobbdag för min del då vi hade nån sorts information/kurs på Orbaden. Eftersom solen sken från en klarblå himmel så kändes det lite surt att jobba en sån dag. Men det uppvägdes ändå med råge då det är väldigt kul att emellanåt få möjlighet att prata med sina kollegor på ett annat sätt än i vardagen på jobbet.

Söndagen efter var jag ute på härlig söndagspromenad med två gamlingar och en flicksnärta. Det var jag och Lena som skrittade ut på Saga och Tor i den underbara mars-solen. Tor rörde sig lite knackigt i höstas på sin senaste lilla tur men av det märktes i söndags intet. Han trippade däremot på som värsta unghästen i stället. Kändes oerhört bra att han trots sina 22 år fortfarande är pigg och alert och har rejäl aptit på livet. Sagan är ju som en stridsmaskin fortfarande och jag hoppas att hon fortsätter med det några år till. Men vaddå, 21 är väl ingen ålder på en dam…

Denna helg flyttar Garlic hemifrån. Han ska till min vän Emma i Fränsta och hennes stalltjejer och där prova på livet som hopphäst. Hur det kommer gå kan man ju fundera över men försöka duger. Kan vara kul för den där lille filuren att få en uppgift här i livet också. Livet för pensionärerna hemmavid blir nog dock lite lugnare än vanligt när inte Garlic finns här och drar igång dem på bus. Han brukar ju först reta gallfeber på dem så de vill bita honom och sen springer han runt runt och brallar och pruppar medan de andra gör sitt allra bästa för att få in ett hugg. Kommer sakna honom men det känns roligt att nån vill lägga ner tid och engagemang på att få honom till en trevlig ridhäst igen. Lille knäppgöken...

Förrförra helgen Lyste solen också från klarblå himmel och på lördan var vi ut och pimplade/solade/fikade med svärfar och familjen Engberg/Nordström. Titta vad härligt vi hade!!

Spring i bena

I fredags morse slog jag mig själv med häpnad när jag snörade på mig springskorna och begav mig ut på en liten löprunda. Den första för året. Och den första sedan snön kom.

Trots att vädret inte var det optimala på fredagmorgon med decimetertjock snö efter vägarna, så gick det förvånansvärt bra. Antingen beror det på att jag fortfarande har konditionen skapligt i behåll eller så beror det helt enkelt på att kroppen blev så chockad av den omilda behandlingen så tidigt på morgonen att den bara sprang på i vild panik.

Jag hoppas så klart på det första. Men det återstår väl att se när nästa löprunda avverkas... Om nåt tag...

Konditionen ska annars snart vara på topp då det är meningen att jag ska springa både Vårruset i vår och hela långa Tjejmilen i höst! Hur detta gick till är jag fortfarande lite frågande till men det började med att jag och ett gäng glada tjejer deltog i Vårruset. I adrenalinruset direkt efter loppet bestämdes det hastigt och lustigt att Nu jävlar! Ska det bli springa av! Och på den vägen är det. Vårruset i vår igen och Tjejmilen i september alltså.... Hejja!

Det ska vara kallblodstravare!

Någon hade lagt upp detta klipp på Facebook.

http://www.youtube.com/watch?v=gonY5Jh0YoY&sns=fb

När jag tittade på det tänkte jag: Det där måste nästan vara en kallblodstravare.

Sen såg jag det här klippet från samma person på samma häst.

http://www.youtube.com/watch?v=nJmXRjFJ02Q&tracker=False&NR=1

Och ja visst, där är frysmärkningen. Var väl det jag visste!

Kallblodstravare ska det va!

Sen har vi ju den här knickedicken också. Bork Olle!

http://www.youtube.com/watch?v=lj_U2q-CKFA

Väldigt duktigt ekipage!

Helgaktiviteter

Lördagen började med sovmorgon för min del. Inte alls dumt kände jag när jag sovit gott i bra många fler timmar än jag vanligtvis brukar.

Efter frukost sadlade jag min fina Saga-flicka och red ut på en tur i solen och blåsten. Sagan skötte sig utmärkt och vi övade på galoppfattningar och avsaktningar. Det gick så himla bra att jag nästan inte trodde det var sant! Hon tog fattningarna fint, rullade sen på i lugn fart och i bra form. I höger galopp är hon lite sned men jag märkte helt klart av förbättringen. Det som gjorde mig mest nöjd denna dag var dock avsaktningarna. I kort galopp saktade hon lugnt och stillsamt av till lugn trav och de gånger jag med minimala hjälper bad henne om halt direkt i traven så gjorde hon det. Inget slit, inga stora kliv utan bara lugnt och fint och avslappnat. Underbara häst!

Extra roligt var det eftersom det blåste rätt rejält och då brukar fröken fräken bli lite smått ilsken när vinden blåser upp under svansen på henne. Och då hon var så himla lyhörd och lugn bestämde jag att vi skulle utmana ödet lite extra och gå förbi storbonden i byn. Och inte bara en, utan två gånger. Gården brukar vanligtvis vara lite läskig i vanliga fall också utan blåst. Presenningar som fladdrar lite, stora maskiner på rad och nötdjur som rör sig, låter och luktar lite märkligt. I lördags fladdrade presenningarna ilsket smattrande i den hårda blåsten och ensilageplast flög som gigantiska plastpåsar fram och tillbaka över vägen. Visst stirrade hon och blåste upp sig. Men trippade ändå relativt lugnt förbi. Min goa tant!

Efter min hemkomst drog sambo till Ö-vik för att förbereda sig inför isracingtävling på söndagen. Jag tog tillfället i akt och åkte till Dåasen med barnen för lite skoteråkning och stugmys med farsgubben. På vägen mötte vi tusentals sportlovsfirare på väg söderut med sina packboxar. Då blir trafikläget genast lite mer ”spännande” än vanligt eftersom man titt som tätt möter nån idiot i ens egen körbana. Någon bråttom jävel som anser att framförvarande bilar är till för att köras om, kosta vad det kosta vill! Flera gånger under den tio mil långa färden var jag tvungen att sakta in rejält för att undvika nån incident. Inte alltför sällan ser man också att mötande bil transporterar hela familjer med tillhörande barn i, och jag förundras över hur folk kan med sig själva när de så vårdslöst riskerar sina (och andras) barns liv. Såna borde fråntas sin rättighet att framföra fordon som kan färdas fortare än 30 km i timmen!

Nåja, väl framme i Dåasen bjöds vi på mat och kvällskvisten gick i lördagsgodisets tecken.

På söndagen blåste det fortfarande en del men inte alls lika mycket som dagen innan och vi tillbringade lite tid ute med att åka skoter, pulka och snowracer. Vilket resulterade i härligt rödkindade barn som slocknade som två utblåsta ljus på vägen hem.

Pappa och Axel på skotern

Emma var såklart också med

Ida

Pappa och Axel solar

Ida och pappa busar