I eftermiddags var jag ute på en mycket angenäm ridtur i det klara höstvädret. Det var kallt och snön låg som ett tunt, vitt täcke över marken. Solens strålar strilade lite svagt genom det tunna molntäcket och luften var härligt frisk.
Eftersom det var fruset och hårt i backen tog jag och Saga en tur vilken leder genom skogen på en stig där jag visste att sanden fortfarande skulle vara tillräckligt mjuk för en liten lugn galopp. Väl framme på denna sträcka var det nån vänlig själ som kapat sly alldeles intill stigen och lämnat fem eller sex småträd över stigen med lagom mellanrum för att det skulle bli en liten hoppserie. Trots att träden bara var ca 30 eller 40 cm över marken var det riktigt spännande att galoppera fram och ta några skutt.
Men, helt plötsligt "tornade" ett större träd över stigen upp sig framför oss, kanske 70 cm högt. Jag som helt och hållet litar till min hästs hoppförmåga tvekade inte utan gav henne lite friare tyglar och överlämnade ansvaret till henne. Då gjorde hon det som hon är allra bäst på, hon bredde ut sina vingar och flööög.
Kändes det som i alla fall.
Resten av ridturen var vi nog lika glada och uppspelta både jag och min vackra häst. Vägen hem gick i skritt på den tjälade marken och vi övade istället på öppnor, slutor och skänkelvikningar. Och allt gick som en dans.
Det är såna tillfällen man bär med sig och tar fram ur minnet när vardagen känns tung och trist. Vad skulle jag ta mig till om jag inte hade häst och kunde ta en uppiggande ridtur då och då? Då skrumpnade jag nog ihop till en sur gammal kärring ganska fort.
Hur det går att jobba?
Jodå, jag överlevde första veckan. Livet var inte slut. Vilken himla tur!
3 kommentarer:
Åh, en liten hoppsjäl suckar av lycklig avund *ler*. Lät ju helt underbart. I torsdags red jag en fd. travare som ångade på som ett lok, svårt att hinna med skänkelvikningar där kan jag meddela. Hängde tyvärr i bettet som en galning. Sista 10 minuterna så lyckades jag få honom att gå i form men i en snäv volt och mycket sakta trav. Träningsvärk i armar och rygg, frågar du. Jajamensan det fick jag. Det kom som ett brev på posten, tror inte att jag har hämtat mig ännu. Hoppas på en lite mer arbetsbar pålle på torsdag. Faan Anna vad underbart det är att rida igen. Kan inte fatta att en ilsk ridskolelärare en gång i tiden lyckades skrämma bort mig från detta som gör en så lycklig. Ha en bra dag på jobbet. Själv ska jag åka ner på biblioteket tror jag och plugga skiten ur mig. Kram Helena
Min hoppsjäl har fått näring!
I tisdags så fick jag rida igen en lektion som jag varit borta och vilken lycka när jag insåg att dom skulle hoppa. Det var underbart, det satt kvar, känslan, waow. Fick hoppa tre kombinationer efter varann och så göra en sväng i ett hörn och gå på ett fjärde hinder. Det var så fruktansvärt roligt. Tänk att det kan göra en så lycklig. Ikväll är det dags igen och jag längtar. Höll på att missa förra gången för då fick Moa magsjuka men det löste sig. Idag har Moa fått vattkoppor men pappan är hemma ikväll så det är inga problem. Skulle bli så ledsen om jag missade höjdpunkten på hela veckan. Nu hoppas jag att jag får den häst som jag ridit på flest gånger så man kan öva sig på det man lärt sig. Tror att det blir en hel del skänkelvikning och kanske omvänd galopp. JAG LÄNGTAR!!!
Kram Helena E
Jag är så glad för din skull att du äntligen får syssla med ridningen, för det är ju så innerligt skoj!!
Och du vet att du gärna får komma hit och rida mellan lektionerna om du har tid och lust!
Skicka en kommentar