Igår när jag var ute i skogen och red med grannen Moa så blåste det till lite och hela luften blev full av nedsinglande gula löv. Vi konstaterade då att hösten är här och att det ändå är lite mysigt. Vackert med de gula och röda löven som klär både träd och mark. Mysigt med lite mörka kvällar så att man kan tända massor med tindrande stearinljus.
Fast samtidigt... Snart finns inga färgglada löv kvar och det är bara mörker, lera och kyla kvar. Då, innan snön kommer och lyser upp tillvaron, är det bara trist.
Fast än så länge går det att plocka svamp och njuta kantarellmackor och annat gött. Och äpplena hänger i röda klasar på träden här ute. Hästarna börjar tycka att äpple som godis är lite enahanda. Jag har dock varit duktig och kokat äppelmos och äppelsaft och bakat en och annan paj också. Smaskigt värre!
Med hösten kommer också förkylningarna, och i synnerhet när Axel börjar hos dagmamman igen efter sommaruppehållet. Då kan man kallt räkna med att förkylningen kommer som ett litet grönt, segt brev med posten. För närvarande hänger snoret i gröna tömmar på båda ungarna, med nästäppa, hosta och sömnsvårigheter som följd. För både barn och vuxna. Vissa nätter har barnen turats om att vakna och det har känts som om man bara hunnit med att ligga i sängen några enstaka minuter åt gången. Som tur är vet man att det kommer bättre tider.
När barnen blir förkylda blir naturligtvis jag också det. Så himla tråkigt. Nu när jag kommit igång med springningen och (relativt) lätt springer fem kilometer i ett sprut då kommer halsontet. Och det trots att jag smaskat i mig färsk ingefära varenda dag hela sommaren och hela hösten. Det verkade tyvärr inte hjälpa...
På lördag är det meningen att jag ska springa Mitt Hjärta-loppet.... Vi får väl se vad förkylningen säger om det...
Och till sist en bild på Ida som tycker att hundens matskål fungerar perfekt som stol!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar