Det är inte lätt när det är svårt...

....och man har en taskig storebror som fäller krokben för en titt som tätt.

Då kan man lätt få ett jack i pannan och en tår i ögat...

Vad GÖR man för att få knallhatten den äldre att förstå att man måste var snäll och försiktig med knallhatten den yngre???
Den som har facit till denna fråga kan gärna höra av sig så snabbt som möjligt! Tack.

Gula löv, röda äpplen och grönt snor

Hösten är här.

Igår när jag var ute i skogen och red med grannen Moa så blåste det till lite och hela luften blev full av nedsinglande gula löv. Vi konstaterade då att hösten är här och att det ändå är lite mysigt. Vackert med de gula och röda löven som klär både träd och mark. Mysigt med lite mörka kvällar så att man kan tända massor med tindrande stearinljus.
Fast samtidigt... Snart finns inga färgglada löv kvar och det är bara mörker, lera och kyla kvar. Då, innan snön kommer och lyser upp tillvaron, är det bara trist.

Fast än så länge går det att plocka svamp och njuta kantarellmackor och annat gött. Och äpplena hänger i röda klasar på träden här ute. Hästarna börjar tycka att äpple som godis är lite enahanda. Jag har dock varit duktig och kokat äppelmos och äppelsaft och bakat en och annan paj också. Smaskigt värre!

Med hösten kommer också förkylningarna, och i synnerhet när Axel börjar hos dagmamman igen efter sommaruppehållet. Då kan man kallt räkna med att förkylningen kommer som ett litet grönt, segt brev med posten. För närvarande hänger snoret i gröna tömmar på båda ungarna, med nästäppa, hosta och sömnsvårigheter som följd. För både barn och vuxna. Vissa nätter har barnen turats om att vakna och det har känts som om man bara hunnit med att ligga i sängen några enstaka minuter åt gången. Som tur är vet man att det kommer bättre tider.

När barnen blir förkylda blir naturligtvis jag också det. Så himla tråkigt. Nu när jag kommit igång med springningen och (relativt) lätt springer fem kilometer i ett sprut då kommer halsontet. Och det trots att jag smaskat i mig färsk ingefära varenda dag hela sommaren och hela hösten. Det verkade tyvärr inte hjälpa...
På lördag är det meningen att jag ska springa Mitt Hjärta-loppet.... Vi får väl se vad förkylningen säger om det...

Och till sist en bild på Ida som tycker att hundens matskål fungerar perfekt som stol!

Tränat

Nyss hemkommen från träningen i Rengsjö med Saga. Trött och rätt nöjd med hela trippen även om Saga inte direkt lastade sig själv på transporten.
Det är just lastningen som oroat mig när det gäller träningarna i Rengsjö. Innan Saga åkte på sitt lilla gästspeleri i Ånge gjorde hon sitt allra bästa för att slippa gå på transporten. I och för sig åkte vi alltför sällan och jag var alltför lat och upptagen med annat för att ta mig tid att lastträna.

Under tiden hos Ellen hade hon dock vant sig vid resandet och knatade helt självmant in i finkan utan någon som ledde henne in. Himla bra jobbat, måste jag säga!

Min förhoppning i kväll var naturligtvis att Ångeandan skulle sitta i min kära häst och att hon bara skulle kliva på. Men icke! Fast vi behövde faktiskt inte hålla på särskilt länge innan hon, med Tobbe i grimskaftet och mig ivrigt smackande, knatade in.

Efter träningen var jag ensam när hon skulle på i transporten och jag bävade lite för att vi skulle behöva bli kvar i Rengsjö hela natten. Men, jag bestämde mig för att är det på det viset så får det ta hela natten, hästen ska in. Och det utan att vi blivit osams eller arga på varandra. Så efter att hon skuttat av rampen några gånger så bestämde hon sig helt plötsligt för att det nog var bäst att gå in ändå. Skönt!

Nu ska jag passa på att lastträna med jämna mellanrum så ska nog det där gå som på räls snart.

Och träningen då?
Jo, det var jätteroligt men jobbigt, man är ju rätt ringrostig om man säger så. Fick lära mig att rida med diafragman istället för med säte och skänklar som man alltid får höra annars. Och det funkade faktiskt! När jag tänkte rätt och gjorde rätt med diafragma och mage fick jag en rund och mjuk häst som lyssnade fint. Men en halvtimme går så fort! Jag längtar redan till nästa gång.