Axels ponny, eller Man tager vad man haver...

Häromdan var Axel ridsugen. Sagt och gjort.
Jag sadlade på den största hästen jag kunde hitta här hemma, kortade stiglädren mer än vad som egentligen var möjligt och hivade upp den lille knatten.
Han såg ut som en liten vårta på en stor näsa ungefär. Men inte bekymrade det Axel inte. Han red glatt omkring alldeles ensam på ridbanan och styrde Tor än hit och än dit, stoppade honom och startade. Till och med styrde honom över några bommar på marken. Allt medan han skrattade högt över vad han lyckades åstadkomma och förvånat ropade till sin far: "Pappa, han lyder!!"
Det kanske blir en liten ridkille av honom ändå...



Idag var jag ut på första turen med Saga sedan hon kom hem. FY FAN vad roligt det var!! Och hon var precis så som jag kommer ihåg henne, taggad, kraftfull och ivrigt väntande på nästa kommando. Det blev en rätt lång skogsrunda och det var kanske inte helt igenom smart med tanke på min stackars otränade kropp. Undrar om jag kommer kunna sitta i morrn?

Saga

I går så kom hon äntligen. Min underbara Saga-häst. Lika vacker och bestämd som vanligt.
Knatade ut till grabbarna i hagen, skrek, kråmade sig för Tor och ignorerade Garlic så gott det gick. När han blev för närgången (försökte nosa lite försiktigt på henne) skrek hon ilsket och lyfte surt på nåt bakben. Precis som vanligt.
Nu står de i hagen, mina kära hästar, ungefär som om de aldrig varit i från varandra.
Och min prestationsångest är över. Nu är jag bara grymt taggad. Nu ska jag bli en aktiv hästtjej igen!
Redan på torsdag bär det iväg till Rid-Hia i Rengsjö för lektion. Ska bli hur kul som helst. Förmodligen kommer jag att få ont både i rumpan och i ALLA muskler efter det, jag har ju inte ridit ordentligt på... ja, väldigt länge, helt enkelt. Men fasen vad skoj det ska bli!

Badrummet

Okej, det är hög tid. Badrummet är ju klart nu, och har varit ett tag. Det enda som återstår är att skruva upp toalettpappershållaren.

Så här kommer lite bilder.



Vi är himla nöjda med vårt underbara badrum och lyxigast av allt är nog storleken på duschen. Vi får lätt plats hela familjen om vi skulle vilja. Lite annat än att stå och trängas i badkaret för en dusch.

På söndag kommer Saga! Jiiihoooo!
Förra söndagen tävlade hon. På Ellens blogg kan ni läsa mera, hon har även länkat till filmer på de båda ritterna. Det måste ni se! De är så himla duktiga båda två!

Nog nu.

Nu blir det frukost.

Hö hö hö

Ja, det är vad jag ser om jag klättrar upp på höskullen, bara hö hö hö. Inte helt oangenämnt!

Två dagar denna vecka har jag och Tobbe hivat, kånkat, staplat och stuvat och nu är nästan varenda ynka kvadradcentimeter uppe på loftet fyllt med hö. PLUS att vi har lite hö nere i ladan också, och ska hämta kanske ytterligare ca 100 buntar innan det är knökfullt överallt.

Det här året har jag också packat in höet ordentligt med odlingsväv och gammalt löshö så nu vore det väl faen om inte höet ska klara sig undan mögel!!

Och nu vore det väl faen om inte höet skulle räcka innan det är dags att släppa pållarna på bete igen!

Halleluja!

Hoppsan!

Oj, så var vi redan inne i mitten på augusti. Tiden går så himla fort att jag knappt hinner blinka förrän några veckor rusat förbi.

Luften ute börjar bli lite svalare, kvällarna är stupsvarta och luften börjar dofta höst. Snart kan man med bestämdhet säga att sommaren är över, men än så länge finns gott hopp om ytterligare härligt sommarväder.

Lilla Ida är redan tio månader gammal och går för fullt!
Lillkillen (som inte är så liten längre) fyller snart fyra år, och jag som knappt vant mig vid att han fyllde tre...

Vips så har det väl gått ytterligare två månader och jag börjar jobba. Har lite ångest över det faktiskt och skulle absolut inte säga nej ifall jag fick möjligheten att bli lyxhustru. Suck! Men pengar behöver man ju så det är bara att bita i det sura äpplet och pallra sig till arbetet när sötebrödsdagarna är över.

Något jag däremot längtar till är att min vackra Saga-häst flyttar hem i månadsskiftet augusti/september. Äntligen!! Som jag har saknat henne!
Men, samtidigt som jag ser fram emot att ha henne hemma igen har jag drabbats av lite prestationsångest också, för hur i hela världen ska jag hinna med det här nu då? Att ta hand om barn gör man ju inte i en grisblink direkt och när jag sen börjar jobba får jag ju inte mer fritid över... Men det ska tamefan gå! Hästar och ridning är ju det bästa jag vet (förutom min familj förstås) och hästar och familj borde inte vara omöjligt att kombinera... eller...?
Annars får jag väl rida på nätterna och sova ...öh..på jobbet...eller nåt...

Saga tävlade förresten i lördags och här kan ni läsa mer om det: Ellens blogg

I storskogen

De senaste två dagarna har vi tillbringat i de djupa Hälsingeskogarna tillsammans med våra "Stockholmsgrannar" Uffe och Inger, vandrandes längs Hälsingeleden i dryga fem mil med Harsa som vårt mål. Emma, som nu är helt återställd efter hältan, fick naturligtvis också följa med.

Vi startade i tisdagsmorse, lunchade i Acktjärbo och övernattade i den supermysiga stugan i Byvallen.

I början av vår vandring

Lunch i Acktjärbo

Äntligen framme i Byvallen! Uffe och Tobbe

Efter en hel dags vandring var det gott med kalops och potatis

Men ser det inte mysigt ut så säg?!

Tobbe, som två veckor innan köpt nya (dyra) vandringskängor, blev dyblöt redan innan vi nått Acktjärbo... Dagen innan hade han upptäckt ett hål i sulan på den ena av skorna och försökt lämna tillbaka men på Team Sportia ansåg de att skorna utsatts för yttre åverkan och ville inte mer än limma sulan med nåt speciallim... Men Tobbe har inte använt skorna mer än som vanliga vardagsskor, till och från bilen och så där. Och skor ska väl ändå tålas att GÅ på??!! Nåja, Tobbe kommer garanterat att gå tillbaka till butiken igen eftersom skorna var värdelösa mot vätan, de riktigt sög åt sig vatten och han kunde hälla ut en stor skvätt vatten vid varje stopp.

Efter frukost i Byvallen och ihoppackning och städning av stugan vandrade vi vidare mot Harsa. Njöt av finfin utsikt vid Svedåsen och åt vår efterlängtade lunch i Prästvallen.

Uffe fotar utsikt vid Svedåsen

Paus efter stigen nånstans mellan Prästvallen och Harsa.

Myggmedel behövdes...

ÄNTLIGEN!! Harsagården!!

Var framme i Harsa strax före fyra i går eftermiddag. Lite öm i benen och trött i fötterna. De flesta av oss med skavsår (inte jag) och Tobbe, som skadat sina fötter flera gånger när han kört isracing, haltade fram den sista milen. Nu går han med en sån här:

I helgen hade vi också finfrämmande i form av campinggästerna Lena, Jonas och Kalle. Det var hur mysigt som helst! Barnen badade pool och lekte och vi vuxna åt och drack och mös. Tack familjen Engberg/Nordström för en trevlig kväll!!

Äntligen!!!

Vår Vilde-katt har äntligen kommit tillbaka!! Efter nästan två månader! Vi som nästan hade gett upp hoppet om att nånsin få se honom igen! Men ikväll, när jag var till hästarna (som för tillfället går på bete hos grannen) så satt helt plötsligt vår gråe, bortsprungne misse i snåret och kurade. Inte mager eller illa medfaren på nåt sätt men däremot lite skygg. Men när jag lockat på honom en stund med den mjukaste kärleksfullaste röst jag kunde uppbringa, så kom han fram och, på äkta Vilde-manér, stångade mig på näsan.

Nu sitter han bredvid mig och stryker sig mot skärmen på min laptop. Det är nästan lite overkligt!

Nu har han utegångsförbud några dagar och kommer då att skämmas bort med skinka och annat smaskigt, han kommer aldrig mer att vilja lämna oss!