Igår var Tobbe ledig och vi hade planerat för ett besök på Buspalatset. Till Axels stora besvikelse vaknade han med feber och en otäck skrällande hosta varför det efterlängtade besöket till stadens nya palats fick skjutas upp. Detta trots Axels idoga försök att övertyga oss om att han visst var pigg och visst skulle orka busa. Hans matta blick, ynkliga röst och gråtmilda sinnesstämning skvallrade dock om att så inte var fallet. Gårdagen blev därför en innesittardag av stora och tråkiga mått.
Till kvällen kände jag att jag var tvungen att fly sjukstugan och vad passade då bättre än att nappa på bästaste Lenas erbjudande om att hänga med på ett pass Power Yoga där hon var ledare. Mitt första i hela livet. Lena ledde galant det hela och trots att jag var total nybörjare tyckte jag nog att det ändå gick finfint. Men ack vad trött jag blev i armarna! Och idag har jag träningsvärk i muskler jag aldrig haft träningsvärk i förr. Måste betyda att jag aldrig nånsin tränat dessa. Skönt var det i alla fall och jag var trött och nöjd när jag kom hem.
Idag har vi fortfarande haft sjukstuga med hosta, snor, feber och en redig kräka på vardagsrumsmattan. Men efter att idag ha fått reda på att en bekant fått tillbaka sin cancer och beräknas ha ungefär två år kvar att leva känns det som att man ska glädjas åt varenda spya man får möjlighet att torka reda på och att man ska vara oerhört tacksam för det man faktiskt har och tacka för varje dag man får ha tillsammans med sina nära och kära. Allt kan förändras så himla fort och hela livet kan ta en tragisk vändning.
Kramade om mina älskade barn extra mycket ikväll.
1 kommentar:
Usch, vilka tråkiga nyheter! Antar att man ska vara mer tacksam för det man har!
Skicka en kommentar