Gnällkärring!

Detta inlägg ska ägnas helt och hålet åt att gnälla. Inte för att jag just idag känner mig mer gnällig och pessimistisk än vanligt, utan för att jag de senaste dagarna gått och retat upp mig på lite olika saker.

För det första vill jag gnälla över lågenergilampor. Visst, det är skitbra att värna om miljön, och om alla insatta experter påstår att man som användare av lågenergilampor bidrar till en bättre miljö så hakar jag naturligtvis på. Lite miljö-mupp är jag trots allt. Men för den skull kan jag inte direkt påstå att jag gillar dessa lampor. Snarare tvärtom.
Den senaste tiden har det Åströmska/Stenbergska hushållet drabbats av glödlampsdöden. Ni vet det där fenomenet som uppstår när en glödlampa går sönder som sedan utlöser en kedjereaktion av glödlampor som pajar och till slut känns det som om man inte gör annat än byter glödlampor hela dagarna. Byter till lågenergilampor. Miljövänliga. Har lång livslängd. Säkert skiitbra. MEN... de lyser med ett kallt och sterilt sken vilket gör att man nästan hellre har lamporna släckta och famlar i mörker än vistas i dess kalla, genomträngande ljus. Och när man knäpper på dem tar det en evighet innan de lyser ordentligt, vilket inte är så himla praktiskt om man ska in i nån skrubb och rota lite snabbt. För att se nåt får man stå inne i skrubben en kvart och vänta innan lampskrället har nått full kapacitet. Och formen! Har lågenergilampstillverkarna missat att det finns lampskärmar som man sätter fast direkt på glödlampan? Vad händer om man sätter en sån lampskärm på en avlång glödlampa? (Vilket är den enda form jag lyckats hitta på lågenergilampor med liten sockel) Jo, lampskärmen sitter som kattskit och glider så småningom av. Snyggt...
Nä, fram för en utveckling av lågenergilampan!

Häromdagen var jag ute och promenerade med hunden i Bollnäs stads utkant. När jag går med hunden på liknande ställen har jag alltid med mig hundbajspåsar. Min hund är stor och kan klämma ur sig rejäla lass och jag anser att det är mitt ansvar som hundägare att plocka bort skiten så att andra ska slippa halka runt i eländet. Därför blir jag så oerhört förvånad och även bestört när jag ser att det efter cykelvägar och utanför infarter, till såväl bostadshus som dagis, ligger hundskitar överallt. Vilka förbaskade latmaskar är det som skaffar sig hund egentligen? De orkar masa sig runt kvarteret med sin lilla knähund (av storleken på högarna att döma) men att böja sig ner för att plocka upp en bajskorv eller två, DET orkar de minsann inte! Jag hoppas de är de själva som drabbas av hundlortar under skosulorna och ingen annan oskyldig stackare.

Vem fan var det som kom på det oerhört korkade, missklädsamma och opraktiska modet med att ha byxorna långt nere på arslet?? Åkte nyligen förbi en grabb som stod och väntade på bussen. Hade han inte haft kalsonger på sig under jeansen så hade man sett rövhålet. Det är säkert, jag lovar!

Jag lovar också, att de som idag bemödar sig med att ha hela röven framme, trots att de har byxor på sig, och därigenom framkallar vissa problem att ta sig fram utan att tappa nämnda brallor, om några år kommer att skämmas över att de en gång klädde sig så förbaskat fult. Lagomt åt dem!

Själv är jag snygg, klok, ansvarstagande och har en oklanderlig klädstil. Dessutom är det himla tur att jag bor i ett i-land så att jag har möjlighet att reta upp mig över alla ovan nämnda i-lands problem.

Så där ja.. Nu var det färdiggnällt för den här gången och jag ruskar av mig gammelkärringens surkeps och blir återigen en vidsynt ung kvinna igen. Hepp!