Så har det varit lite i vårt hönshus hela tiden vi haft det. Först fick vi fyra kycklingar varav två var tuppar och den ena hönan dog efter ett tag. Av de fyra kycklingar som kläcktes i somras var det bara en som blev en höna. Lite trist med två tuppar per höna liksom.
Men förra veckan förändrades allt då en bekant helt plötsligt bestämde sig för att sluta med höns helt och hållet och erbjöd oss att ta över alla hans fjäderfän. Sagt och gjort! Vi byggde ut hönshuset och ställde i ordning för att hämta hem tio höns (möjligtvis tolv) och en tupp (möjligtvis tre, två av fåglarna är så unga att vi ännu inte kunnat könsbestämma dem). Det innebar för en stund sexton bevingade individer i hönshuset plus Lilla Kanin (som inte är så himla liten när allt kommer omkring).
Igår slaktade vi därför de tre tupparna som kläcktes i somras. Min far kom och visade mig hur man flår och tar ur fåglar så nu har man lärt sig det också. Nu ligger tupparna i frysen och väntar på att få bli middag vad det lider. Känns riktigt bra att kunna ta reda på sina egna djur som man vet har haft ett bra liv innan de blev mat, till skillnad från de industriuppfödda kycklingar man köper i affären. De har säkerligen aldrig ätit ett endaste grässtrå eller sett solen en enda gång under sina korta liv. Det har i alla fall våra tuppar!
För att ta reda på så mycket som möjligt av de döda fåglarna så kokade jag hjärta, lever, njure och muskelmage för att skämma bort hunden med. Men pytt! hon plockade ur alla torrfoder och slök dem, men nosade bara äcklat på fågeldelikatesserna. Kräsmagade hundracka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar