Mjölken har runnit till, och jag säger bara det: Dolly Parton, släng dig i väggen!!
Och mina jättemeloner är dessutom helt naturliga. Har aldrig stött på den minsta tillstymmelse till silikon eller annat bjäfs. Här är det bara vanlig hederlig mjölk som ger storleksförändringen. Resultatet består dessvärre inte under någon längre tid, vilket jag i och för sig tycker är skönt. För jag kan verkligen inte förstå vem som egentligen vill gå omkring med så här stora bomber. Måste ju vara fruktansvärt opraktiskt. Ja ja, om några dagar hoppas jag att de återgår till mer normal storlek.
Lilla Ida är i alla fall glad att morsan har gott om käk. Hon har inte gått ner ett gram sedan hon föddes utan har bara gått upp. Tydligen anser barnmorskor och BVC-tanter att det är rätt anmärkningsvärt. Men trots detta är det andra gången jag lyckats med att detta konststycke. Axel gick heller aldrig ner ett endaste litet gram. Måste betyda att mina bomber verkligen går in för sin uppgift i alla fall.
Stackars Emma-vovven har blivit lite åsidosatt sedan den nya familjemedlemmen anlände till världen. Tur hon är snäll och medgörlig. Men i morse tyckte jag riktigt synd om henne när jag gav henne mat. Emma är mycket väluppfostrad när det gäller maten och äter inte förrän det är "varsågod". I morse glömde jag säga det där "varsågodet" eftersom jag hade så fullt upp med att bedåras av mina fina barn. Säkert i fem minuter satt Emma med spetsade öron och förväntansfull blick och dregglade, innan jag kom på min fadäs. Stackars flickan hade dregglat en mindre insjö på köksgolvet, men inte sagt nåt och inte tjuvätit. Duktiga flicka!
Nä, nu verkar det som om lilla Ida vill ha käk så det är väl bäst att hon får det då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar