Tänk, idag fyller Axel tre år! Han blir stora killen och snart är han också storebror. Åren går fort minsann, när man har roligt. Tycker egentligen att det var alldeles igår som Axel bara var en liten lealös bebis, samtidigt som det känns som om Axel alltid har funnits. Jag menar, vad var livet innan han fanns liksom...
Ikväll ska han firas med tårta och presenter. Tobbe har snickrat en sandlåda åt honom som fylldes med finaste sand i går kväll och jag har målat upp en gammal säng åt honom som han ska få istället för spjälsängen. (Hög tid att grabben får en riktig säng!!!) Jag tror nog att båda presenterna blir uppskattade.
Igår fick vi äntligen tillökning i familjen...
Vår stackars, tålmodiga lånehöna har äntligen fått förmånen att bli mamma på riktigt då en liten kyckling kläcktes igår. Hon ruvar fortfarande på ytterligare fyra ägg så nu håller vi tummarna att det blir fler kycklingar av dessa och att de överlever. Försökte titta lite på lillkycklingen i morse men mamma höna burrade upp sig, sa elaka saker till mig och bet mig i fingrarna. Men jag hörde ett litet pip bakom hennes uppspärrade stjärtfjädrar så den lille dunbollen lever i alla fall.
Avslutar med att slänga in en bild som för mig handlar om avslappning:
För att i sakta mak färdas bakom en gigantisk, gungande hästrumpa med häst- och skogsdoft i näsborrarna, fågelsång i öronen och vindens sus i trädkronorna, det är frid i själen det! 
3 kommentarer:
Gratulera den lilla killen från mig också!
Ja tänk vad åren går. Tur att vi inte blir äldre.
Jadu MammaKarin, det är ju en jäkla tur det!
Skicka en kommentar