Man ska ha husvagn

Efter att ha tillbringat hela helgen i Kilafors vadande i lera och med hårdrock konstant brusande i öronen kände vi att det var dags att "familja" oss lite. Vi packade in barn och hund i bussen och styrde vår kosa mot Dalarna. Tanken var att vi skulle campa en natt nånstans i krokarna kring Orsa och för att sedan tillbringa en dag hos björnarna i Orsa Björnpark.

Till en början försökte vi hitta en egen liten plats nånstans nära en sjö där vi ostört kunde sätta upp förtältet till bussen, men det visade sig vara lättare sagt än gjort, varför vi till slut hamnade på campingen i Mora. Helt okej men mycket liv och rörelse vilket gjorde att vår supersociale son sprang runt och skulle prata med allt och alla. Han till och med frågade en förbipasserande farbror ifall han ville vara med och dela på det kex som Axel för tillfället knaprade på...

I vår jakt på en egen liten campingplats stötte vi dock ihop med en man som gjorde att jag var lite smått förbannad under hela vår lilla campingtripp. Tänk att vuxet folk kan vara så in i helvete ohövliga! Man undrar vilken sorts uppfostran såna har fått...
I alla fall var det så att vi svängde in på en liten snirklande skogsväg och hamnade vid en gräsbevuxen parkering intill några bryggor vid en sjö. En liten sandstrand fanns där också och så snart Axel såg den ville han naturligtvis bada. Ovanför parkeringen låg några stugor/hus och vi fann det för gott att fråga där ifall vi fick lov att spendera natten där. Tobbe knatade iväg medan jag och Axel väntade i bussen. Människorna i första huset var mycket gästvänliga och bedyrade att det gick hur bra som helst. Vi kunde använda deras brygga att bada ifrån och ifall vi ville ha dricksvatten var det bara att komma upp till deras hus för att hämta. För att vara på den säkra sidan gick Tobbe även iväg till grannen för att fråga. Fast där blev det stopp. Till en början sa mannen i huset bara "Nej". Men när Tobbe sa "Okej, men då vet vi" och började gå därifrån så fortsatte mannen: "Och ställer ni bussen här då lovar jag att jag ska elda runt den inatt!" Sedan fortsatte han att gorma och svära och ondgöra sig över campare en lång stund. Man kan säga att den mannen nästintill mordhotade oss! Och det som svar på en hövlig fråga! Det hade helt och hållet räckt med ett enkelt nej.

Senare på kvällen satt jag och eldade upp mig över det där och hade god lust att ta vägarna förbi där sedan, ta Axel i hampan, knata dit och med min svällande mage i vädret förkunna att jag tagit väldigt illa vid mig av det hot som mannen hävt ur sig över min familj. Men jag antar att såna där nötter är helt obildbara....

Nåja, bemötandet var betydligt trevligare på Mora camping och där behövde vi inte bekymra oss över att nån skulle smyga runt bussen på natten för att leka pyroman.

Vistelsen på björnparken var helt okej den med även om vi blev lite besvikna på den dåliga skyltningen. Ibland visste vi inte alls vilket sorts djur vi tittade efter när vi gick utanför hägnen. Järvhägnet hittade vi inte ens. Däremot var hägnen stora och jag är säker på att djuren har det bra där trots sin fångenskap.

Idag är sista dagen på min semester och jag börjar få sån där obehaglig "söndagsångest". Mycket roligare att ha semester än att jobba ju!!

Bantningen av Tor har stannat av lite den senaste tiden. Efter senaste körpasset upptäckte jag en märklig och gigantisk galla på höger bak och har låtit honom vila drygt en vecka för att se ifall den skulle försvinna. Det har den inte gjort och idag ringde jag ut distriktsveterinären. Hon konstaterade att, trots att gallan var väldigt stor, så var det nog ingen fara utan jag kunde fortsätta köra honom lite lugnt. Gallan berodde, enligt henne, dels på ålder och dels på att han var lite överviktig. Annars tyckte hon att han såg väldigt fin och fräsch ut trots sin ålder och även tänderna såg finfina ut. Så nu ska vi börja ut och lunka med vagnen efter skogsbilvägarna igen. Härligt!!