Jag gillar reklamavbrotten när jag kollar på TV.... Det är faktiskt sant!
I och för sig tycker jag att det kan bli lite långdraget när man kollar på långfilm och den bryts stup i kvarten för reklam. En film på en och en halv timme blir lätt tre timmar lång då, och det är ju lite väl långt för kvällströtta personer som jag själv. Däremot är gångerna många då jag bänkat mig framför en långfilm på nån av de två kanaler som inte bryter för reklam, och jag mitt i filmen blir så förbaskat kissnödig att en reklampaus skulle varit som en skänk från ovan. Naturligtvis är filmen spännande också och att springa ifrån några minuter för att göra ifrån sig går liksom inte. Man kan ju missa nåt vesäntligt!
Eller som igår: Jag tittade på Mannen som talar med hundar. Men samtidigt som jag gjorde det så torkade jag golv och hängde tvätt. I reklampauserna fejade jag runt som en galning och fick ett rent golv och rena kläder. Samtidigt som jag tittade på TV. Smidigt som attan.
Fast reklamen ställer till det för mig ibland också. Särskilt när jag kollar på House på tisdagar.
Som jag tidigare nämnt är jag kvällstrött, så när sista reklampausen bryter House så slumrar jag till, nio gånger av tio, och vaknar inte förrän eftertexterna rullar. Så snopet! Där har jag suttit hela tiden och följt funderingarna över vad veckans patient lider av för mystisk åkomma och så somnar jag strax innan det ska avslöjas! För att vakna strax efter att House lyckats knäcka nöten. Jag missar pricken över i:et på nåt sätt.
När jag kollar på Greys Anatomy somnar jag däremot inte! Men det beror mest på att jag har fullt upp med att torka mina rödgråtna ögon och snyta näsan. I vart och varannat avsnitt så är det nåt litet barn som blir sjukt och dör eller som blir sjukt och mirakulöst klarar sig. Mitt veka, blödiga mammahjärta klarar inte sånt längre, och jag bryter ihop till en snorig pöl i soffan.
Ingen risk att somna i alla fall...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar